Kung Rama I:s yngre bror, Maha Uparat Surasi, var kanske av schizofren natur. Hans humör växlade, som tidigare händelser också visar, mellan våldsam vrede och godhet. Här nedan kommer några exempel på olika situationer som Surasi hamnade i. De allvarligaste händelserna handlade om relationerna mellan Surasi och Rama I. Förhållandet mellan de båda var ofta spänt och berodde på avundsjuka från bådas sida. Då Surasi gick i kloster under sju dagar 1796 bad han sin bror att släppa 32 politiska fångar, så att de kunde göra honom sällskap som munkar.

En gång kom en fransk brottare till Bangkok och utmanade siameserna på en fristilsmatch. Surasi ordnade fram en motståndare som han beordrade insmord i olja. Detta resulterade naturligtvis i att fransmannen inte fick grepp på sin motståndare och dessutom retirerade den siamesiske brottaren hela tiden.

Fransmannens äldre bror blev irriterad och sprang in i ringen för att hindra den siamesiske kämpen att backa. Surasi, som var åskådare, sprang då in i ringen och sparkade ner boxarens bror med en välriktad spark, vilken skadade honom allvarligt. Detta resulterade i ett masslagsmål som dock kungen själv lyckades få stopp på. Kungen skickade sedan en massör och en läkare till fransmännens fartyg för att behandla den skadade fransmannen.

Samma händelse blir en något annorlunda historia i en annan källa; 1778 anlände två franska boxare till Siam. Deras boxning omfattade både slag och sparkar och stilen kallas i dag savate (muai farangset) มวยฝรั่งเศส. Fransmännen hade dessförinnan besegrat flera välrenommerade boxare på den indokinesiska halvön och ville möta siameser.

En man med titeln Muen Han, som tillhörde den kungliga vaktstyrkan, blev utsedd att försvara den siamesiska äran. När matchen mot den förste fransmannen började koncentrerade sig denne på att använda slag mot Muen Hans nacke och nyckelben, men Muen Han försvarade sig bra, tog initiativet och motståndaren hamnade i allvarliga problem. Den andre fransmannen ingrep då för att hjälpa sin landsman. Detta regelbrott fick palatsvakten att ingripa, med påföljd att de båda fransmännen misshandlades och fick bäras tillbaka till sitt fartyg.

Både kungen och hans bror hade varsin kapproddbåt, med tillhörande besättningar. Då de två båtarna tränade visade det sig att kungens besättning vara överlägsen. Under tiden hade Surasi låtit en annan besättning träna i smyg och den var betydligt bättre än den officiella. På tävlingsdagen bytte han i hemlighet till den bättre besättningen och vann över kungens båt!

Situationen blev allvarligare 1796 då Surasi klagade över att han fick för lite årligt apanage för att kunna sköta sitt palats. Kungen förklarade att de pengar som kom in till statskassan, i form av skatter från folket, först och främst skulle användas i allmänhetens tjänst. Därefter kunde det som blev över delas av den kungliga familjen. Om Surasi och hans familj behövde mer pengar kunde han köpa djonker och utrusta dem för handel på Kina och sedan använda vinsten för att förbättra sin egen ekonomi. Så hade säkert många i eliten gjort i generationer.

Surasi blev sårad över svaret och slutade besöka sin bror. Situationen blev efter några dagar så allvarlig att både kungen och Surasi lät förstärka sina respektive palatsvakter. Till slut löstes tvisten av deras två äldre systrar, vilket de fick göra vid upprepade tillfällen.

Som tidigare nämnts hade kung Rama I och Maha Uparat Surasi varsin khon-danstrupp. Vid ett tillfälle uppträdde de samtidigt och huvudscenen var slaget mellan prins Rama och hans aparmé mot Ravana ราวานา, kung av Lanka, och hans demoner. Enligt handlingen skulle Rama och hans aparmé segra, men under föreställningen vägrade Ravana och hans demoner, spelade av Surasis trupp, att ge upp! Detta spektakel ledde till slut till ett våldsamt slagsmål mellan trupperna.